På väg hem från SöS – Om bekräftelsens betydelse

Hur många gånger har jag inte suttit på i den blå bussen på väg hem från Södersjukhuset.Denna gången, som så många gånget tidigare, behagligt trött efter många möten med medmänniskor – mina patienter och med mottagningens personal.

Jag/vi passerade Skanstull och noterade, i mitt perifera varseblivande, att människor steg på och av. Väl kommen i höjd med korsningen Renstiernas Gata och Åsögatan blev jag varse något som bröt det vanliga. Jag lade märke till hur en man, en överförfriskad man, klev på bussen. Det var ju lite väl tidigt så det var nog ganska klart att denna man hade påtagliga alkoholproblem och med sannolikhet, som del i problematiken, även andra problem i livet tänkte jag.

”Jag är född i Sofia” skrek han när han vinglade in i bussen! För dig som inte har kännedom om Stockholm är Sofia en stadsdel på Söder i Stockholm.

Han fortsatte att skrika och argumentera, för någonting som jag inte uppfattade, så mycket att busschaffören fann anledning att gripa tag i den mikrofon, som finns vid förarsätet i alla bussar, och säga till mannen. Det blev tydligt i hans sätt att tala till den berusade att han kände ansvar för sina passagerare. Han presterade ett ultimatum i stil med ”…om du inte sitter ner och är tyst så får du inte åka vidare med bussen… Den alkoholpåverkade mannen tystnade sakta.

Uppenbarligen skulle den vinglige mannen kliva av bara några hållplatser längre fram längs bussen väg, vid Slussen, så han kom vinglande fram och ställde sig parallellt med min plats som var den plats som var närmast chaffören.

Mannen öppnade munnen, nu med en lägre stämma men med samma innehåll, ”…..jag är född i Sofia på xxxx-gatan……” Som från ingenstans, helt oförutsägbart, kom chafförens kommentar ”….det är jag också….jag växte upp på xxxx-gatan …….”

Allting stannade till på ett märkbart och underligt sätt. Det som allt mer började likna en envig, kanske till och med på det fysiska planet, mellan två personer utvecklades plötsligt till ett, alkoholpåverkan till trots, trevligt samtal kring var dessa män hade lekt som barn.

Någon plingade och bussen stannade till vid Slussen och den påverkade mannen klev av på ett sätt som antydde ”tillfredsställelse med dagen verk”. I hans, av påtaglig glädje präglade rörelsemönster, fanns nästan inga spår av frustration och ej heller fann jag anledning att reflektera kring eventuella bakgrundsproblem. Det är bara några minuters väg mellan korsningen Renstiernas Gata/Åsögatan och Slussen!

Jag kunde inte hålla mig! Jag var så imponerad av den följsamhet och den förmåga som denne, för mig okände man busschaffören på linje 3 i Stockholms innerstad,  besatt. Vid Landstingshuset på Kungsholmen, där jag klev  av, gick jag de få stegen fram till honom och uttryckte min beundran.

Titta gärna på länken till en mycket prisbemängd film ”Validation” på min Bloggroll. Filmen lyfter, på en fint, gulligt och skojfriskt sätt, fram vikten av att positivt bekräfta andra medmänniskor. Bekräftande kan ju ske på många olika sätt och i olika mer eller mindre provocerande situationer men är i alla situationer mycket viktigt för att relationer ska kunna vara konstruktiva.

© Kjell Flodgren

Om att vara snäll med sig själv

Är att vara snäll med sig själv något positivt eller är det bara något ”töntigt”?

För några år sedan berättade jag för en kollega om hur jag föreslog en av mina patienter att hon skulle fokusera på att vara snäll med sig själv. Snällhet hade för henne blivit ett urvattnat begrepp som inte stod för nästan någonting.

För  bra många decennier sedan sjöng vissångerskan Turid en sång om snällhet där snällhet beskrevs som något negativt, mjäkighet och feghet som förstörde relationer. Om man var snäll skulle uppfattningen som människor hade om varandra bli felaktig.

Jag vill restaurera begreppet snällhet!

Jag vill dra en lans för snällhet och knyta begreppet snällhet till positiva saker som öppet lyssnande, öppet uttryckande, konstruktiv gränssättning, omsorg och respekt riktat mot den egna personen/kroppen och andra människor.

Bild av numera riven hängbro i Lainioälven norr om Kangos i Norrbotten

Varför restaurera begreppet snällhet?

Jo, därför att snällhet, med den restaurerade betydelsen, borde vara den viktigaste prioriteringen i varje människas liv och att ordet snället är ett välkänt, enkelt och nära ord att beskriva detta viktiga.

Under mitt eget liv och under mer än tre decenniers arbete som psykolog inom många olika områden har jag slagit av det faktum att vi människor har svårt att just vara snälla, inte minst mot oss själva. Denna oförmåga varierar i styrka och manifesterar sig på en mängd olika områden.

Hälsa är, till stor del, beroende av den positiva aktiviteten som snällhet, enligt mitt synsätt, är!

Jag kommer att uppehålla mig kring våra ”irrvägar” och vägar till positiv självbekräftelse!

Jag heter Kjell Flodgren och är legitimerad psykolog med egen terapimottagning på Kungsholmen i Stockholm – ”Hälsopsykologen”. Min hemsida finner du i kolumnen Bloggroll genom att klicka på www.wuwei.se

Välkommen till min Blogg!

© Kjell Flodgren